Hon tittar ut över kanten på båten, hon har alltid varit rädd för vatten men nu är det på något sätt tilldragande. Hon blev rädd för vatten för att hennes pappa tvingade henne att bada på djupt vatten när hon var liten. Han höll henne i armarna, doppade henne så att bara händerna stack upp, sen släppte han henne. Hon trodde att hon skulle sjunka, sen kom hon på där under ytan att hon faktiskt hade armpuffar på sig. Hon flöt upp till ytan men med ansiktet neråt, hon tittade under vattnet även fast det sved i ögonen och även fast hon tyckte att det gröna sjögräset såg otäckt ut där på botten. Hon måste ju hålla koll på det så att det inte fick liv och tog tag i hennes ben. Jag tror att hennes pappa fick panik där han stod på bryggan och såg sin dottern likbleka rygg ligga och guppa i vattnet. Han hoppade i alla fall i med kläderna på. Han skulle ha låtit henne vara. För så fort han tog upp henne därifrån så blev hon rädd, hon insåg vad som höll på att hända. Flickan kan inte låta det minnet gå, så fort hon är i närheten av vatten så får hon lätt panik. Även om hon kan simma nu så är det en obehaglig känsla. Hon vaknar upp ur sina tankar när båten flyger över en stor våg. Flickan som satt längst bak flög ur. Hon var en halvmeter från motorn, tänk om hon hade varit lite tyngre, då hade hon landat närmare. Inte flugit lika långt. Ingen på båten märkte att hon var borta, hon stod där och trampade vatten. Hon sa ingenting, hon ropade ingenting. Det var ingen idé, dom kommer väl tillbaka när dom märker att hon inte är med längre. Eller så var det något dom hade planerat, dom ville inte ha henne med längre. Flickan simmade mot en klippavsats, la sin kalla kropp mot den varma stenen. Solen gassade, den var mitt på himlen, vad kunde klockan vara, 12? Flickan somnade. När hon vaknade hade hon glidit ner med fötterna i vattnet, solen var borta. Hon såg ingen båt. Men det var fortfarande tillräckligt ljust för att hon skulle se ett par som paddlade kanot en bit längre bort.
Det var alltså planerat.
Det kom en kall bris, hon kände någon doft som hon kände igen men kunde inte riktigt placera den. Hon drog upp  fötterna ur vattnet och såg ett lååångt sjögräs som lindat sig runt hennes tår. Det var sjögräs det luktade. Hon ska bli ett med naturen. Hon ska trotsa sin rädsla. Hon glider ner i vattnet och låter sjögräsen ta tag i hela hennes ben, runt hennes midja och låter det slingra sig runt armarna.