Jag tar risken att låta som ett emo (eller nått, vad det nu ska kallas). Det är ju ingen som läser min blogg i alla fall, så det e ju skitsamma. Just nu vill jag bara sjunka genom jordens yta. Det finns ingenting som kan få mig att må bra just nu. Han skiter i vad han har gjort, dom älskar mig, jag måste vara den vuxna hemma, jag vet inte om jag kan fortsätta plugga till det jag utbildar mig till, jag måste raka av håret på vissa stället för att göra något jävla test på sjukhuset, jag vet inte vem jag ska prata med, jag vill ha ett barn. Kärleken till ens barn måste vara större och starkare än någon annan kärlek. Jag kan inte tänka mig något mer underbart. Nu får du inte misstolka mig, (jag vill inte ha ett barn för att må bättre själv) jag har velat ha barn hur länge som helst, men längtan efter ett blir ju bara större när man inte har något annat ljus i livet. Bloggen har hjälp mig att må något bättre för första gången på flera månader. Jag skiter fan i vdem som läser o vem som inte läser. Att få skriva hjälper mig att må något bättre. Att ha mina ord och tankar på print så att jag bara kan släppa allt för en stund. Det är väl i alla fall bättre att göra såhär än att supa skallen i biter (som jag brukar göra).