Jag hade ju en blogg förut och jag älskade att skriva i den, nu har jag väl antagligen inspirerats av Jessica, min egen lilla ängel. Jessica Alicia Forstén, hon är verkligen mitt liv och det räcker med att slänga iväg ett samtal till henne när allt är så jobbigt att man bara vill dö. Hon får mig att le som en sol, även om jag är 80 mil från stockholm och hon sitte i sin säng och jag sitter i en främlings vardagsrum så känns det som om hon är precis bredvid mig. Hela detta inlägg kommer antagligen handla om Jessica, jag vet inte om jag kommer ha denna blogg för mig själv eller om jag kommer låta folk läsa den. Antagligen kommer jag lägga ut min blogg lite smygaktigt i Jessicas blogg när jag kommenterar henes blogginlägg. Herregud, nu räcker det med funderingar.

Jag pratade nyss med en viss person, han är verkligen inte klok, det måste vara ngn fel på honom, det måste?! Denna person har då förstört nästan allt i mitt liv, jag ångrar som fan att jag gjorde den där impulssaken.

Jag funderar seriöst på att tatuera in Jessica förresten, på ryggen eller nått. Jag skiter väl i vad alla andra säger om att man inte ska tatuera in sina vänner, jessica är något speciellt, kan du förstå det? Du, kära blogg eller kära läsare. Jag vill ha som tre streck på ryggen där det står ngnting, alltsådet kommer aldrig gå att förklara. men Jessica smsade mig nu ska kila.

- Sara

Lägger in en bild på oss soulmates.