2009-08-17
22:09:41
22:09:41
.
Hon sitter och stirrar tomt ut i luften. Egentligen så borde hon skriva ner allting som hon tänker på och visa för honom, men det kommer aldrig gå för hon försöker släppa tankarna så fort dom ploppar upp i hennes ömma huvud. Huvudet är ömt för att hon nyss trillade ur sängen och slog huvudet i ett bordsben. Så nu sitter hon alltså här på golvet och undrar hur man kan såra en person så mycket. Hon har nog aldrig upplevt den här sortens sorg. Hon är ledsnare nu än när hennes farfar dog. Han betydde ändå mycket för henne & då såg hon ändå sin far väldigt ledsen. Det här sårade mer. Det han har gjort är egentligen oförlåtligt och just nu skulle hon behöva prata med honom mer än någonsin. Ibland kanske det verkligen är bättre att låta bli.
Hon väcks ur sina tankar av att mobilen ringer, hon orkar inte ens bry sig om att svara. Mobilen ligger framför henne upp&ned och surrar mot det hårde golvet. Det ser ut som den dansar för den vibrerar lätt upp och ner och snurrar runt i en cirkel. det enda hon tänker på är hur mobilen hamnade på golvet, antagligen for den med flickan ner när hon rullade ur sängen, ganska mycket med flit. Hon trodde för en sekund att hon kunde trotsa tyngdlagen och att fallet inte kunde göra så ont, att hon skulle känna sig svävande. Hon drömmer alltid att hon flyger eller svävar och det har mer eller mindre fått henne att tro att hon kan göra det.
Hon har en stark längtan av att få uppleva det på riktigt.
