Jag förstår inte vad det är med mig.
I helgen ska jag fan vara fri! Jag ska inte tänka på  några bekymmer, jag ska umgås med familjen i husvagnen och hjälpa till att snickra på ett golv som vi ska ha i vårat yttertält. Det ska fan bli skönt. Om det är fint väder förståss. Jag har mist kontanten med massa folk. Jag vet inte varför, jag bara orkar inte bry mig om vissa saker. Men nu lider jag ju av det? Jag längtar verkligen efter sommarlovet, och inte bara för att man kan vara ledig, jag ska hitta på roliga saker. Saker som gör att jag glömmer en del andra saker.
Igår kom jag på att jag är verkligen en mini-boström. Jag är som pappa. Det är hemskt, visst han har en massa bra sidor, men den sidan som jag har tagit efter är fan inte rolig. Jag analyserar vad personer säger, tänker på deras brister. Varför, jag orkar inte ha den egenskapen. Vissa, host pappa, skulle se det som en bra egenskap, men då är jag hellre en blåst blondin så att jag slipper lida. Jag orkar inte vara översmart på den punkten. Jag är helt oallmänbildad men kolla på folks brister, jo det är jag bra på. Jag önskar att någon skulle kunna se mina brister och sätta mig på plats. Ge mig en omgång eller något. Jag kan inte hålla på såhär. Det är mitt fel. Inte ditt.

- Sara