Han tror det blir bäst för oss båda såhär. Jag tror att det är bäst för hans del såhär och för min del kommer det bli ett helvete. Jag har gråtit konstant i mer än en timme nu, och jag gråter inte lite det forstar ner för kinderna, jag får ingen luft. Jag klarar inte det här. Jag gör verkligen inte det. Han tvekar. HAn älskar mig ibland och ibland inte, jag vet själv att ett sånt förhållande inte kommer fungera i längden men just nu vill jag bara att han sitter och håller om mig. Att han pussar mig i pannan, säger att han älskar mig. Det kommer aldrig mer att vara så, aldrig. Det svider så himla mycket. Jag vet inte om jag klarar av att leva ett liv såhär. Det måste komma en drastisk vändning i mitt liv annars vet jag inte vad jag tar mig till. OCh nu skiter jag i att folk läser det här JAG ORKAR INTE.