Människan är verkligen konstigt skapad. Jag ligger och funderar på hur mitt liv hade sett ut om jag inte hade träffat vissa personer och om jag inte var född i den familjen jag är. Nu är jag ändå ganska normal, jag har en underbar bästa vän och jag har en underbar pojkvän. Tänk dom som inte har någonting, dem som lever för penger eller dem som bara lever i en tom dimma, som kanske mår dåligt psykiskt av någon anledning fast den personen kanske är populärast i klassen. Det finns så många sätt att leva på. Men jag har fortfarande hakat upp mig på den här delen om att må dåligt, jag har just nu personer i min omgivning som mår dåligt. Det syns inte alltid på utsidan, men man märker det, på ett eller annat sätt. Jag har verkligen överraskats av många saker den här senaste månaden. Jag kan inte riktigt säga vad, men en av sakerna är att jag blev mer nervös än vad jag trodde att jag skulle bli över mina gymnasieval. Jag har säkert ändrat dom där valen fem gånger, nu ska jag snart ändra igen. Det är så läskigt att veta att man kanske inte blir accepterad som individ, men samtidigt så kanske jag behöver en utmaning för att komma vidare i min personliga utveckling. Men jag tror att jag tar det säkra före det osäkra och gör på det sättet jag tänkt nu. Skit samma jag blir fett deppig av att tänka på må-dåligt saker.

Just nu sitter jag och pratar med Joakim, jag blir så himla lycklig av att höra honom småprata i bakrunden. Det ger mig ett inre lugn. Han gör mig lugn och jag känner mig jätte bekväm i hans sällskap. Jag har svårt för att känna mig bekväm med personer, jag har däremot inte svårt för att vara mig själv, men som sagt att känna mig bekväm i olika situationer och konstellationer. Jag trivs bara riktigt bra på två ställen det är hemma hos mamma och hemma hos Joakim. Jag trivs även hemma hos Jessica, men då trivs jag mer för att det är henne jag är med, men jag känner fortfarande av vibbar från hennes familj.. Vi har ju liksom inte alltid visat oss så smarta inför våra familjer. Eller okej, tre ställen, hemma hos Jessicas pappa också. Men nu ska jag sova och detta blev för mycket för mit lilla huvud, haha huvud. men aa mors.

- Sara